Stress, stress...

...stress det borde jag heta. Jag måste sluta stressa!
Skjutasade barnen till farmor i morse och sen parkerade jag och gick så snabbt jag kunde på den osandade vägen. Jag gick med blicken ner i backen för att se vart jag som säkrast kunde sätta min fot när jag hör en vänlig röst säga "Hur går det, dom har glömt att sanda". Det är inte ofta någon medmänniska har tid att ställa den frågan till en okänd som går förbi. Denna pojke med down syndrom hade tid. Jag tycker oftast människor som har handikapp eller andra svårigheter verkar leva mycket mer i nuet och bryr sig mer om människorna runt om sig. Denna pojke la ett leende på mina läppar idag, att man kan bry sig om en stressad yr höna som halkar förbi en 7 på morgonen =) det är härligt det! Jag ska försöka stressa mindre och leva mer i nuet. Påminn mig för jag kommer glömma!

Nu ska jag sätta igång en kopp kaffe och sen är det back to work!
Ha en härlig dag!